En händelserik vecka

Förra veckan hade vi en händelserik vecka. Det började med att jag fick fruktansvärda smärtor i axeln och det blev bara värre, jag kunde inte inte röra armen tillslut och fingrarna domnade bort och var svullna. Jag hade sådana smärtor att jag grät och skrek . När jag på lördagskvällen fick hög feber, åkte jag in till akuten,. Min kära mamma körde mig och stannade med mig och höll mig sällskap. när jag efter mycket om och men, fick komma in konstaterade de att jag hade en kraftig inflammation i axeln och armbågen. Har fått starka mediciner med morfin i, men smärtorna avtar i styrka, och nu efter en vecka börjar de avta, men den vägrar ge med sig.

Mamma hjälpte mig med barnen på måndagen, eftersom jag inte kan köra bil eller byta blöja. Jag kan inte ens ta på mig kläder eller sätta upp håret, så  jag känner mig lite hjälplös. Efter att vi hämtat pojkarna åkte vi hem till henne. Mamma skulle cykla ut till hästarna och titta till dem och Aron ville åka med och fick åka på pakethållaren (med hjälm naturligtvis). Jag gick in för att lägga Amanda när telefonen ringer och mamma säger att Aron har nog brutit foten och att jag får skynda mig att komma med bilen. Jag kastade in Amanda i bilen och grät av smärta för att försöka få på henne bältet. Det värsta var att få in backen, eftersom jag inte kan röra armen och för att få in den ska man trycka och dra neråt samtidigt. Jag skrek en hel del innan jag var framme och hittade mamma som satt på vägen med Aron i famnen. Foten var helt sned och sår ända in till benen. Vi kom snabbt till sjukhuset (mamma körde) och vi fick komma in med en gång. Vi var på röntgen, där de konstaterade att det INTE var brutet, tack o lov, men att det var en skada som gjorde att musklerna och leden vred sig, där av den sneda foten. Vi fick lägga om såret och åka hem.
Aron har jätteont och bara gråter, å han får smärtstillande han också ,men utan morfin. Hankan inte stödja på foten, utan kryper omkring här hemma. Vi var på Vårdcentralen och la om såret varannan dag och vid den andra omläggningen tyckte jag att såret var lite rött, men sköterska sa att det kan bli så, men jag stod på mig, och sa att så såg det inte ut för två dagar sedan. Hon hämtade läkaren ch han kom in och det första han sa när han såg såren var ” Här behövs penicillin”. Det har blivit infekterat, så nu äter han mer medicin. På bilden har svullnaden gått ner och tårna ser ut som tår. Han kan här stödja lite på foten.
Han fick vara hemma hela veckan, eftersom han inte kan gå och det är långt att hoppa på ett ben till  matsalen. Idag var första dagen och han var såå lycklig.
Snacka om händelserik vecka.

 

En skadad fot

Röntgenbild

One Response to En händelserik vecka

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *