Oj vad det smällde och small

Idag har det åskat och blixtrat i flera timmar och ibland slog den ner så nära att djur och människor hoppade högt.
Jag tycker verkligen inte om åskan och det har jag aldrig gjort.
När jag var yngre och var ute och sprang och det började åska, brukade pappa komma och möta mig eftersom han visste hur rädd jag var. Att vara ute i skogen när det började var värsta tänkbara för mig och det fanns inte mycket mer att göra än att fortsätta på darriga ben.
Om det började på natten vågade jag inte gå upp ut sängen, utan låg och försökte väcka min syster i rummet bredvid så hon kunde komma in och lägga sig i min säng.

Det har varit jättesvårt att inte överföra min rädsla till barnen, men det har jag lyckats med och de älskar åskoväder. Förmodligen har de fått det från sin fars sida.
Kim vaknar aldrig av det, men han blir så glad om jag väcker honom så han inte missar det.

Enligt väderleken ska det komma mer åska under kvällen och natten, men då är Kim hemma. Jag får helt enkelt krypa upp i hans trygga famn.

Posted using Tinydesk blogging app

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *