En blindtarm mindre

Efter en liten mikrosömn var det dags att duscha innan operationen.
Påkopplad med mer dropp och antibiotika rullades jag bort genom otaliga korridorer fram till de grönklädda människorna som skulle ta hand om mig den närmsta tiden.
Jag fick härligt varma filtar på mig och blev instruerad om vad som skulle hända och vilka slangar som skulle kopplas vart medans jag låg nersövd.
Lite nervös var jag måste jag erkänna, men när kirurgen kom in och pratade med mig kände jag mig lugn. Kanske berodde det också på all lugnande medicin jag fått.
Operationen gick bra och jag är nu en blindtarm mindre.
Uppvaket gick bra och jag pendlade mellan sömn och halvdvala under många timmar innan kroppen tyckte det var dags att vakna. Något smärtsamt blev det när jag sträckte ena benet och fastnade med foten o katetern och det ryckte till i vissa kroppsdelar. Aj! Visste inte att den var där innan dess.
Hamnade på rummet igen där halvdvalan fortsatte och helt plötsligt stod familjen i dörren.
Gissa om jag blev glad, omtöcknad men glad. Vi pratade en kort stund och jag försökte hålla mig alert, men det var svårt för ögonen ville bara stängas hela tiden , så jag fick verkligen använda mina sista krafter för att orka. Amanda blev dock otröstlig när de skulle gå och hon insåg att jag inte skulle få följa med hem.
Sådant gråt skär i modershjärtat vill jag lova.
Slumrade till några timmar till, försökte äta, men efter första tuggan insåg jag att det nog inte var en så god idé, magen ville inte vara med på det, så återigen vann kroppen och inte jag.
Min goda vän Linda dök upp på kvällen med mina mediciner och något gott att mumsa på som jag får gömma tills jag och kroppen är på samma våglängd.
Det var så härligt att få prata och skratta en stund, en lång stund.
Vi pratade tre timmar över besökstidens slut, men det var inga problem för personalen som stack in huvudet titt som tätt och frågade om allt var bra. Stanna så länge du vill sa de bara.
Underbar personal här på avdelningen, både på dagen och natten.
När Linda åkte hem skulle jag på toa och höll på att svimma, vilket inte var så trevligt. Var tvungen att stödja mig på personalen för att ta mig upp ur sängen och till badrummet
Överansträngning sa de, kanske jag skulle ta det lite lugnare med tanke på att jag var faktiskt nyopererad.
Ok, de har nog rätt, men det var det värt, för vi hade det så trevligt och natten blev inte lika lång för mig.

20130624-212659.jpg

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *