Pysselmamma

Vi hade varit och veckohandlat och medan vi plockade in varorna passade Amanda på att roa sig själv. Visst är det så att när det är tyst, att det är då man ska oroa sig för barnen. Vi hittade henne i biblioteket där hon hade öppnat förpackningen med toarullarna och staplat dem. Hon tyckte att det var jättekul och fick naturligtvis fortsätta med det tills hon tröttnade. Tänk att det ska vara så roligt att göra samma saker om och om och om igen.

Man tager vad man haver

Just nu har jag drabbats av en dunderförkyldning. Jag kan inte komma på sist jag var så här sjuk.
Jag har fått ärva ögoninflammationen som Amanda hade förra veckan, huvudvärk som gör allt för att försöka spränga den lilla hjärna jag har kvar efter allt snytande. Öroninflammationen kom smygande igår och hela natten har jag vankat av och an för att få värken att försvinna, vilket inte hjälpte, så dagen har jag tillbringat hos mina  föräldrar i horisontalt läge med massa mediciner i örat, som gör så fruktansvärt ont, nu väntar jag på att det ska värka hål, då kan jag garantera att smärtan försvinner, men vägen dit är inte kul. Jag har även hostat så förskräckligt mycket och knappt kunnat få ner något för den svullna halsen.

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta just nu, för allt gör bara så ont, men ibland ska det ju kännas att man lever. Det finns ändå mycket att vara tacksam över. Allt under axelhöjd mår bra, så jag får vara tacksam för det lilla.

Tyvärr har det inte blivit så mycket pysslande på sistone  som ni förstår, för den lilla tid jag får över måste jag använda för att återhämta mig. Jag håller på att virka barbapappafamiljen och garnet ligger bredvid mig i soffan, men orken är borta. Det kommer finnas tid till det också.

Jag har så mycket att vara tacksam för i mitt liv. Ibland leker vi tacksamhetsleken hemma och vi kastar då en ärtpåse till varandra och säger saker som vi är tacksamma för. Det är väldigt roligt och intressant vad barnen är tacksamma för. Vi har skrivit ner det mesta som vi har sagt och satt upp det på ytterdörren så att vi kan bli påminda om det varje dag. Ute i världen finns det så mycket ont och det känns skönt att vi som familj kan känna oss trygga och ha varandra och kunna vara tacksam över det vi har. Att inte ta allt förgivet. Det är ett bra  tips till andra, att göra en tacksamhetslista som man sätter upp i hemmet där alla kan se det. Kommer man på mer är det bara att skriva upp det.

Amanda upptäckte nyligen spegeln i hallen och först var hon helt konfunderad och tyckte att det var lite läskigt. Efter ett tag vågade hon sig fram för att titta på den lilla flickan som tittade så argt tillbaka. Några tittar senare gick hon fram och pratade med henne och nu springer hon dit för att visa allt, sina kläder, om hon har ett hårspänne eller om hon har fått en kaka. Spännande med en kompis som alltid finns där.

Som förälder är det alltid lika härligt att se hur ens barn utvecklas och hur de ser på saker och ting. Man inser att det finns en egen individ i den lilla kroppen och att de inom en framtid kommer vara en människa med en egen stark vilja. Som tur är så finns man som mamma alltid i närheten för dem och stöttar dem i allt de som de kommer gå igenom. Jag är så tacksam för att jag får vara mamma till tre underbara barn med härliga personligheter. Hur skulle livet vara utan dem?

Amanda har hittat en ny kompis

Vem är du?

Barnen ville så gärna ha en kokosnöt när vi handlade och det var spännande att öppna den.
Låten ”Far jag kan inte få upp min kokosnöt” kom ideligen fram medan Kim försökte öppna den inbrottssäkra kokosnöten.
Först gjorde han hål med en skruvmejsel och hällde ut kokosmjölken, sedan tog  han fram stora yxan och försökte, men det är bara kokosnöten som är hel. Efter några enträgna försök tog han till hammaren och slog till så att bitarna flög, men han fick upp den iallafall. Barnen tyckte det var gott och man förstår verkligen innebörden i den sångtexten. Det är verkligen en svår nöt att knäcka.

En kokosnöt

Skruvmejsel och hammare

Yxan

Hammaren

Färsk kokosnöt

Gott med kokosnöt

Wille tappade sin första tand för ett litet tag sedan och han var så stolt över den. Dock hade hans nya tand redan kommit upp bakom den lösa, så gluggen syns inte så tydligt, men man kan ana att den finns där.Han lade den i badrumsskåpet och gick för att ringa mormor och morfar för att berätta nyheten. Morfar berättade då att om han lade tanden i ett glas med vatten skulle tanden förvandlas till en peng till nästa dag. Glad i hågen sprang han upp och gjorde så, men när han skulle ut ur badrummet snubblade han på något sätt och tappade ut hela muggen i handfatet. Det tog ett bra tag att trösta honom för han var helt förtvivlad över att den var borta och att han inte skulle få en peng för den. Tänk vad livet kan vara jobbigt ibland.

Första gluggen

Morgonen började bra med att Aron kom ner 5 .50 med ett brev som han hade skrivit och som han ville att jag skulle läsa. Tack o lov fick jag honom att gå upp i sitt rum och göra lite fler brev. Något senare var alla i familjen uppe och på väg till årets obligatoriska äggapickning. Barnen hade flitigt målat sina ägg på morgonen. Amanda var naturligtvis utklädd till en liten påskkärring och hon var en bedårande sådan. Klockan 8 var alla samlade och tävlingen kunde börja. Barnens ägg höll sig ganska länge men tillslut fick även de ge med sig. Då väntade en god frukost tillsammans och det fanns nybakat norrländsk tunnbröd som några hade bakat från 3.30 i morse, de var supergoda.

Vi åkte sedan hem och försökte få Amanda att sova, utan att lyckas naturligtvis, tänk att allt alltid ska krångla när man verkligen behöver det. Medan vi väntade på att hon skulle somna passade vi på att lyfta på hönan och smaka årets påskgodis. Jag är uppvuxen med dessa  hönor och naturligtvis var vi tvungna att köpa en till oss också. Nåväl, vid lunch åkte vi hem till mina föräldrar för att äta påskmiddag. Hela släkten var samlad och vi hade en god stund tillsammans med mycket mat, dricka och prat. Barnen gick på äggjakt ute i snön medan vi vuxna stannade kvar inne i värmen och åt lite godis ur godishönan.
Trötta men glad for vi hemåt och tog det lugnt.

Det är så härligt att fira påsk och varför vi egentligen firar den. Ibland tror jag att vi glömmer bort den riktiga anledningen till varför påsken finns, men jag är glad att den har en central roll i mitt liv. Jesus dog och uppstod och han lever idag.

En bedårande liten påskkärring

Den obligatoriska godishönan

Wille önskade få goa mackor till kvällen och finalen i The voice. Han fick hjälpa till att göra dem och detta blev resultatet. De var jättegoda och han var nöjd med dem. Han älskade att få göra ostrullar och korvrullar.

Goa mackor till mys

Amanda är en liten bokmal, hon älskar böcker och vill läsa hela tiden, det var ett av de första orden hon försökte säga. Har hon en bok i handen är hon nöjd. Ingen av våra andra barn har älskat böcker på det sättet som hon gör, vilket glädjer mig som mamma som själv slukar fler böcker i veckan om jag kan. Skönt att hon fått något från mig och jag hoppas att hon alltid kommer att älska böcker.

Hon har nu kommit fram till att det är roligare att bläddra i våra böcker som är lättare att vända blad på. Hennes favoriter just nu är en av mina virkböcker med monster eller en kokbok med massa färgglada bilder på maträtter. Hon tycker också om en av underbar bok som heter ”Röj och rensa” med mjuka pärmar.  Man kan hitta henne i en av fåtöljerna i biblioteket där hon är helt i sin värld och tittar på bilderna. Oftast när det blir tyst om barnen vet man att de hittar på hyss, men när det gäller Amanda så sitter hon djupt försjunken i en bok.

Här sitter hon i en av korgarna som hennes böcker ligger i och läser en liten bok med flikar.

Vår lilla bokmal

För några veckor sedan råkade Kim skära sig när han och pojkarna var ute och skulle göra upp eld för att grilla korv. Jag hade precis lagt mig för att vila när dörren öppnas och Kim ropar att jag måste komma fort, De sekunderna innan kan hann fram såg jag framför mig hur han höll i ett av barnen som hade ramlat in i elden, men kunde andas ut, det var ”bara” Kim som var skadad. Han hade handen högt över huvudet och bad mig hämta en trasa tt hälla om det blödande såret. Han hade tack o lov stasat av armen med sitt skärp. Det blödde mycket kan jag säga och det var stora blodspår från vår trappa in i skogen. Där det hände såg tydligen ut som en brottsplats med blod överallt, det ser ju värre ut i snö också. Han hade fattat vad som hänt och dragit åt hårt om armen och förklara för pojkarna att de var tvugna att gå hem och att Aron fick bära väskan.

Vi åkte snabbt in till akuten, släppte bara av barnen snabbt hos mina föräldrar som bor på vägen in till sjukhuset. Tack o lov kom vi in med detsamma. Kim insåg att det förmodligen behövde sys, men han förklarade att han skulle jobba imorgon. Läkaren sa att det kommer han inte kunna göra. Kim sa då att han kunde byta med fredag då han var föräldraledig. Läkaren förklarade att de var tvungna att operera och att det sedan skulle bli 6 veckor med gips, så han skulle bli sjukskriven. Han hade skurit av senan till ett av fingrarna och skurit in i  ledkapseln ända intill benet. Han kommer dock att få tillbaka all rörlighet i fingret och kunna fortsätta spela piano.

Så de senaste veckorna har jag varit taxi åt honom och fått köra honom överallt. Tur i oturen ska man väl säga. Han har haft det lite jobbigt eftersom han är vänsterhänt och den handen nu är i ett stort paket. Man kan säga att jag haft 4 barn den senaste tiden som ska duschas, kläs, matas och ha hjälp med det mesta. Det ska bli skönt att få tillbaka honom om några veckor.

Ett litet sår

Handen i gips